Svensk Länkrörelse fyller 75 år 2020.
Vid femtioårsjubileet (1995) gjordes vissa försök att skriva en fullständig historik över rörelsen, men detta var inte möjligt, eftersom allt för mycket av saklig dokumentation saknades. Det var en erfarenhet, som inte bara vi inom Sällskapen Länkarnas Riksförbund gjorde, utan också Noriko Kurube, som ägnat 8 år att forska i Länkrörelsens historia och verksamhet.
Under de år som gått sedan Länkrörelsen bildades, har det emellertid förekommit en mängd uppgifter om hur den uppstod och vad som var grunden till att den bildades. Det mesta har meddelats muntligt från person till person. Då blir det som alltid att något glöms eller tappas bort, något läggs kanske till och någon kanske t o m har tyckt att så här var det nog eller borde ha varit.
En del fakta finns emellertid nedtecknade av de som var med då Länkrörelsen \"växte fram ur den svenska myllan\", som en svensk idé - även om det fanns då okända paralleller utomlands,
Den som vi inom Sällskapen Länkarnas Riksförbund alltid ansett som rörelsens grundare, Axel Sällqvist, skrev i Vi Länkar i mars 1960 en artikel, som vi återger ännu en gång - allt för att försöka bringa klarhet i hur allt egentligen började.

 Ur ledaren i Vi Länkar nr. 3.1960
”Inspektör Axel Sällqvist, vår första hedersledomot, har i anledning av vårt 15-årsjubileum välvilligt nedtecknat några data kring vår rörelses tillblivelse. Vi är tacksamma för detta
liksom för allt som är ägnat att sprida ljus över den historiska tid som föregick vårt Sällskaps bildande. Den tid som man bildligt skulle kunna säga att jorden förbereddes för sådd.
Den allmänna uppfattningen har väl varit att den amerikanska AA-rörelsen. (Alchoholics Annymous) givit den direkta impulsen till vår verksamhet.
Utan att avsiktligt vilja förringa AA-rörelsens stora betydelse som förebild, är det väl ändå med en viss patriotisk glädje, vi här får erfara, att verksamma krafter arbetat för en organisationsform liknande vår, långt innan AA-rörelsen var känd i vårt land.\"
Stockholm i mars 1960
Carl Sjöberg
Redaktör


Axel Sällqvist säger vid Länkrörelsens 15-årsjubileum:

Undertecknad vill gärna begagna tillfället redogöra för bakgrunden till den citerade meningen samtidigt som några andra fakta måhända kan vara av intresse för den objektiva historieskrivningen.
Nykterhetsnämnden i Stockholm tillkom 1916 och erhöll redan från början i sin ledning så framstående personligheter som bl. a. kanslirådet G. H. von Koch och professor Alfred Petrén. Med socialt rättfärdighetspatos präglat med klart verklighetssinne, så angav dessa män i samråd med en så förnämlig expertis som professorerna Kinberg och Tillgren - den senare under flera år ledamot av nämnden - riktlinjerna för nykterhetsvården i Stockholm och för landet i övrigt

Medicinsk forskning på tidigt stadium

Det är felaktigt med den föreställningen, att uteslutande sociala indikationer låg till grund för nykterhetsnämndens ingripanden mot alkoholmissbrukare, ehuru lagstiftningen i huvudsak hänvisade härtill. Redan tidigt inriktades ansträngningarna på medicinska aspekter och initiativ togs för forskning på området. Nykterhetsnämndens tillgång till läkare (läkare var ledamot av nämnden) medförde, att sjukhusvård, där sådan var indicerad, förekom i betydande utsträckning. För att i så ringa omfattning som möjligt ingripa med tvångsförfarande (omkring 10 % av nämndens klientel intogs på vårdanstalter) tillkom nämndens inackorderingshem i Älvsjö där vederbörande klient kunde få rekreera sig under relativt fria former, t. ex. bibehålla sitt arbete, om hans tillstånd medgav detta, och få sin ekonomi ordnad.
Detta vårdsystem har vunnit sådan uppskattning, att det f. n. finns sjutton inackorderingshem här i landet. Det kan förtjäna antecknas, att även andra länder kopierat detta system.
Enär miljön spelar en betydande roll för oss människor i allmänhet och för alkoholister i synnerhet uppstod redan tidigt tanken på att sanera alkoholistens omgivning, d. v. s. söka införa honom eller henne i en krets av människor, där man ej hade några personliga alkoholproblem och intressena var inkopplade på ideella eller allmänt kulturella spörsmål. Nykterhetsorganisationerna eller religiösa sällskap kunde därvid lämpligen komma i fråga. Inom dessa sällskap fanns såväl kvinnor som män, vilka tidigare gjort bekantskap med alkoholismen, men blivit fria från sina besvär.

Alkoholisten kontra nykterhetsorganisationerna.
Nykterhetsnämndens tjänstemän, som i de flesta fall var personliga absolutister och tillhörde någon av de här nämnda föreningarna eller samfunden, fann det naturligt, att rekommendera alkoholisten till medlemskap i t. ex. sin egen organisation. Här gjordes den erfarenheten, som vi alltjämt gör, såväl inom dessa föreningar som inom våra Länksällskap, att recidiv (återfall) kunde och kan förekomma, men att den sjuke hälsas åter i kamrat- och vänkretsen. Det hände emellertid understundom att alkoholisten ej kunde finna sig tillrätta i den nya miljön, hans alkoholskador var så djupgående, att de t. ex. konstituerade mindervärdeskomplex, han tyckte sig vara föremål för en mindre smickrad uppmärksamhet.
Ehuru detta i regel - tyvärr finns det ju ännu i dag inom varje förening och samfund personer - som tycker sig vara litet för mer än andra (se Ramstens artikel \"Femton är som Länkarbetare\" 1 nr 1,1960, Vi Länkar) - ej förekommer utan snarare torde utgöra allt sällsyntare undantag, blev dock påfrestningarna för den nya medlemmen för stora och han återvände till flaskan och det gamla gänget.

Sällskapet Länkarna börjar ta form
Dessa erfarenheter låg till grund för tanken på bildandet av en organisation av uteslutande alkoholister, där ingen borde kunna uppvisa några förtjänster framför den andre.
Sedan såväl ett par kollegor till undertecknad som undertecknad själv under några år prövat metoden med alkoholister som medlemmar i nykterhetsförening med skiftande resultat, beslöts pröva projektet - ett sällskap av uteslutande alkoholister.
Oxfordgruppsteamet på Nora Herrgård under ledning av rektor Rikard Fris, hade, som Vi Länkar i nr 1, 1960, erinrat om, redan tidigare börjat ett resultatgivande arbete med att på kristen grund få alkoholisten till en förvandlad livsföring. För oss som arbetade inom nykterhetsvården och som ej hade något annat mål för våra ansträngningar än att hjälpa de olyckliga alkoholsjuka, var detta initiativ enbart glädjande. Flera särdeles kvalificerade eller rättare, avancerade alkoholister blev befriade från sitt alkoholbegär och kunde genom sina exempel vara till hjälp och stöd åt andra alkoholister.

A-A rörelsen okänd då Länkarna startades
Ja, så kom Sällskapet Länkarna till ehuru detta skedde refereras ju rätt utförligt i Vi Länkar.
Vi kände ej till AA-rörelsen i Amerika då första tankarna på en sammanslutning av enbart alkoholister rann upp. Det var först flera år senare som en artikel i tidskriften. \"Det Bästa\" berättade om denna märkliga organisation och som presenterades vid det konstituerande sammanträdet 30 januari 1945.
Det är riktigt, att några av dem som var med och instiftade Sällskapet Länkarna helst skulle ha sett att en kristen grund skulle ha lagts för den nya organisationen. Så blev ju inte, men nerskrivaren av dessa anteckningar har med glädje och tillfredsställelse kunnat konstatera, att man inom de olika Länksällskapen ofta poängterar värdet av den kristna livssynen eller erkännandet av \"en högre makt\", som kan ge den hjälpande insatsen i individens strävande till hälsa och en positiv livsföring.
När Sällskapet Länkarna Stockholm nu firar sitt 15-årsjubi-leum, ber jag härmed samtidigt få passa på att gratulera till framgångarna och önska god fortsättning- Det är utan tvekan som jag antecknar påståendet, att Länkrörelsen i vårt land utfört en betydande samhälls-gagnande verksamhet.

"En rent otrolig offergärning"
Föga anade väl vi, som hade lyckan att få vara med och sätta igång detta arbete, att det på så kort tid skulle få så stor och betydande omfattning.
En rent otrolig offergärning har av de olika Länksällskapen utförts under de gångna åren och insatserna har vunnit respekt överallt, såväl hos myndigheter som enskilda.
Undertecknad vill gärna hoppas, att ökade ekonomiska resurser ställes till Länksällskapens förfogande liksom till nykterhetsvården överhuvud. Alkoholismen har som alla nu borde veta, en skrämmande omfattning här i landet. Vore det ej på tiden, att vi finge en riksorganisation med speciell uppgift att skaffa ekonomiska och andra resurser till alkoholismens bekämpande, i stil med t. ex. Nationalföreningen mot tuberkulos?
Sedan ovanstående rader nedtecknats har undertecknad erhållit kännedom om, att initiativ tagits till en särskild stödorganisation för Länkverksamheten i Stockholm; \"Stiftelsen Länkarnas i Stockholm Byggnads- och Stödfond\". Stiftelsen har i dagarna sänt ut en vädjan till allmänheten om ekonomiska bidrag. Ett flertal framstående och kända personer ger vädjan sina rekommendationer.
Även undertecknad vill gärna begagna tillfället vitsorda behovet av ökade lokalutrymmen för Länkverksamheten i Stockholm.

HJÄLP LÄNKARNA!
Axel Sällqvist

Sällskapen Länkarnas Riksförbund
Sällskapen Länkarna bildades 1945, men den första Kongressen hölls först i Västerås den 14 juli 1957.
1958 hölls åter en Kongress, den här gången i Göteborg.
Vid denna kom frågan om bildandet av ett Riksförbund upp, en fråga som varit aktuell sedan 1953.
Anledningen var bl. a. att det fanns viss villrådighet i organisationsförfarandet och olika uppfattningar om hur man bäst skulle kunna bedriva en bra länkverksamhet, bäst kunna hjälpa olyckskamrater och få ett bra samarbete med läkare och sjukvård.
Frågan om bildandet av ett Riksförbund fick emellertid inget gehör vid Kongressen i Göteborg, men de Sällskap som var för ett Förbund samlades åter i Stockholm den 14 -15 juni 1958, varvid Sällskapen Länkarnas Riksförbund bildades.
Då bestämde man också att hålla ytterligare en Kongress Eskilstuna i september och vid den utsågs den första Riksförbundsstyrelsen.
Grundpelarna i verksamheten bygger på idéprogrammet \"De Sju Punkterna\" och på de stadgar som antogs 1957, vilka dock med hänsyn till bl.a. anpassning i tiden och för förtydligande reviderats under årens lopp.
Allt för att få en bra fungerande verksamhet.
Förbundet är huvudorganisation för anslutna Sällskap i Sverige.
Anslutningen är kostnadsfri.
I Riksförbundets uppgifter ligger bl. a att stödja och hjälpa Sällskapen i deras verksamhet, verka för att verksamheten bedrivs efter enhetliga linjer, att bedriva upplysningsverksamhet i frågor som berör Förbundet och dess Sällskap, samt påverka stat, landsting, kommuner och andra myndigheter i frågor som är av intresse för verksamheten.
Länkarnas Riksförbund har vårt emblem inregistrerat vid Patentverket och det är således skyddat.
Förbundet har under åren utfört många positiva saker för medlemssällskapen.
Informationsmaterial och utställningar har tagits fram, kurser hålls på såväl regional- som riksnivå. Vidare har Förbundet blivit remissinstans för statliga departement och institutioner och på så sätt möjliggjort att Förbundet och dess Sällskap att påverka utredningar och beslut.

Länkarnas Riksförbund är inte bara en accepterad, utan också en respekterad organisation. Vi har blivit en organisation att räkna med och ta hänsyn till.