Dag 2
Legitimerat lärande ungänge
 Sedan 19 år tillbaka har Rikslänkarna ett KBT-baserat ”verktyg/material”, som vi kallar ”Gula Boken”.
 Den heter egentligen ”Alkoholism och annat drogberoende - behandlingsbara sjukdomar” och är framtagen i samarbete med arbetslivspedagogen Gudni Stefansson.
 Titeln betyder inte att enbart sjukdomen alkoholism behandlas i denna, utan beroendet av alla kemiska, sinnesförvirrande äm-nen, så som narkotiska preparat, läkemedel och tabletter etc. 
 Sedan 18 år tillbaka, har vi haft ämnet ”Legitimerat Lärande Umgänge” (LLU) på rikskursprogrammen.
  Legitimerat lärande umgänge är en metod som hjälper oss att förstå och hjälpa såväl oss själva som andra.
 Det är en sedan urminnes tider väl beprövad metod, något som använts av barnmorskor i Afrika, skräddare i Indien och enligt sägnen också av Ayla i Grottbjörnens folk för 30000 år sedan, då hon lärde sig till medicinkvinna.
 Metoden innebär att man lär i en grupp av människor med samma erfarenheter och upplevelser.
 För att delta i en sådan grupp måste alla i den alltså ha erfarenheter från ett speciellt område.
 Exempel på en sådan grupp kan sägas vara de som i allmänt tal kallas ”raggare” eller ”motorburen ungdom”.    
  Du kan aldrig komma in i en sådan grupp om Du inte delar deras erfarenheter och kunskaper.
 Det är en grupp som med ”all kraft” går in för sina bilar, ägnar all sin tid till att jobba med dessa o s v och kan göra det, just därför att de lär av varandra, byter erfarenheter och ökar sina kunskaper och på så sätt lär de sig att ”bemästra de problem” som är förenade med deras sysselsättning.
 Inom Länkarnas Riksförbund använder vi oss av denna metod och de verktyg vi har till förfogande är förutom våra grundläggande idéer och program - boken ”Alkoholism och annat drogberoende - behandlingsbara sjukdomar”. 
 Metoden bygger på kognitiva arbetssätt och har visat sig mycket framgångsrik i arbetet med att hjälpa inte bara de nya som kommer till oss, utan också oss själva att bibehålla vår nykterhet och drogfrihet.
Under många år har vi haft det här ämnet den första dagen på Rikskurserna.
  Varför det? Jo vi har sett att på så sätt lär kursdeltagarna känna varandra tidigt och på ett nära sätt - de vågar tala i en grupp och de vågar ”öppna sig”
 Vi har exempel på deltagare som innan vi haft detta ämne sa, att de minsann inte tänkte tala i gruppen, men som innan kvällen gjort de mest fantastiska framträdanden. 
 Under årens lopp har vi haft olika föreläsare - ingen nämnd och ingen glömd.
 I år liksom i fjol, gick uppdraget att genomföra dagen med hjälp av vår förre förbundsordförande Jan Börjesson.
 Dagen började med föreläsningen följd av en presentationsrunda och genom att varje deltagare presenterade sig och berättade litet omsin bakgrund och nuvarande situation.
 
Under eftermiddagen arbetade arbetsgrupperna med att genom
föra ett verkligt ”Gula bokenmöte
 Vi kunde notera ett stort positivt engagemang och stor entusiasm från alla deltagare då de tog sig an uppgifterna. 
 Efter kaffet klockan 15.00 återkom alla till en ”storgrupp”, där de redogjorde för vad man kommit fram till under grupparbetena. 
  Det var intressant att se hur elever som aldrig arbetat med boken gick in för uppgifterna, något som gör att vi hoppas på att de funnit att LLU och Gula Boken är något så positivt att det ”måste använda det”hemma i sina egna Sällskap.
 

Text, foto:
Ingemar Rosén

Dag 5
Det började inte i Amerika
”Vår Historia är nyckeln till vår framtid”.
 Under de år som gått sedan Länkrörelsen bildades har det framkommit en mängd uppgifter
om hur den uppstod och vad som var grunden till att den bildades.
 Det mesta har meddelats muntligt från person till person.
 Då blir det som alltid, att något glöms eller tappas bort, något läggs kanske till och någon tycker kanske till och med att ”så här borde det varit”.  Historien blir ”friserad”
 När Länkrörelsen 1995 fyllde 50 år var det tänkt att Noriko Kurube efter sju års studier skulle doktorera  på Länkrörelsens historia, men det gick inte.
 Varför?
 Ja, det fanns helt enkelt inte tillräckligt med relevanta underlag - vi hade varit för dåliga på att dokumentera oss genom åren.
 I stället fick hennes ämne bli ”Självhjälp och överlevnad : en studie av Länkarna” 
 Inom Länkarnas Riksförbund kunde vi inte heller göra en riktig historik men tog fram ett häfte kallat ”Fem decenier med svensk Länkrörelse” som speglade viktiga historiska händelser inom rörelsen och samhället under de femtio år dom då gått.
 Häftet har sedan uppdaterats till ”Återblickat på 6 årtionden inom svensk Länkrörelse”

 Den här dagen på Rikskursen kom därför att handla om vad som kan bevisas ha hänt.

 En av mina föregångare Redaktör Carl Sjöberg skriver 1960:
” Utan att avsiktligt vilja förringa AA-rörelsens stora betydelse, är det väl ändå med en viss patriotisk glädje vi här får erfara, att verksamma krafter arbetat för en organisationsform liknande vår, långt innan AA-rörelsen var känd i vårt land.”
 Den som vi inom Sällskapen Länkarnas Riksförbund alltid ansett som rörelsens grundare, Axel Sällqvist, skrev i Vi Länkar Nr. 3-960 en artikel för att försöka bringa klarhet i hur allt egentligen började.
 Redan i slutet av 1930-talet hade Oxfordgruppteamet under ledning av rektor Rickard Friis  på Nora Herrgård i Danderyd påbörjat en försöksverksamhet med att på kristen grund få alkoholister till en förvandlad livsföring. 
 Försöket gav mycket goda resultat.
 En av de som ingick i försöksverksamheten var Gustav Sundström, senare länkarnas i Stockholm och därmed också hela Länkrörelsens första ordförande.
 Ja, så kom Sällskapet Länkarna till. Svensk Länkrörelse är alltså en organisation uppvuxen i Sverige.Axel Sällqvist säger själv:
 Vi kände ej till AA-rörelsen i Amerika då första tankarna på en sammanslutning av enbart alkoholister rann upp. Det var först flera år senare som en artikel i tidskriften. “Det Bästa” berättade om denna märkliga organisation och som presenterades vid det konstituerande sammanträdet 30 januari 1945.
 Det har sagts att Axel Sällqvist besökte AA i USA innan Länkarna bildades men så var inte fallet.  Först efter bildandet träffade han AA:s grundade William Wilson och Robert Smith och då i Sverige. I början hade Länkarna inga egna lokaler utan höll sina möten i lokaler lånade eller hyrda för varje särskilt möte. I Stockholmsområdet kan nämnas Restaurang Flamingo i Solna en föregångare till Park In Hotell där vi sedan länge har hållit riksförbundets kongresser.
 Den första fasta lokalen i Stockholm fick man på Vasagatan 7.
 Vem som designade vårt Länkmärke, vet vi inte och egentligen inte heller vad flammorna och länkkedjan betyder även om det finns mycket bra uppfattningar om detta,
 Vad vi vet är däremot att Våra ”Sju Punkter” togs fram av Boråslänkarna  Ernst Liljeqvist och Wilhelm Frank med AA:s 12 steg som grund men anpassade till vår rörelse. Programmet antogs av hela Länkrörelsen 1948.
 

Ingemar Rosén
Vi Länkar
 

Kursledningen har ordet  
 Så har vi avslutat Rikskurs 2021.
 Det var den tjugofemte Rikskursen, som jag varit med och arrangerat.
 Det är en hel del arbete med att arrangera en Rikskurs, men också väldigt intressant och stimulerande
 Och en person kan givetvis inte heller göra en kurs.
 För att allt skall bli så bra som möjligt, behöver man ha goda medarbetare och det har jag haft under alla de år jag arbetat som kursansvarig.
 Jag har alltid fria händer att välja en eller flera medarbetare inom det Distrikt som står som värddistrikt för Rikskursen. 
 Men, sedan 4 år tillbaka, då vi  började förlägga kurserna till 48:ornas sommarhem på Hönö, är det litet annorlunda eftersom vi inte haft någon distriktsansvarig utan arbetet har helt skötts tillsammans med vår förbundsordförande.
 I år blev det för första gången tillsammans med vår förbundsordförande sedan kon-gressen 2021 Bernt Thörnvist.
 För ”markarbetet” på Hönö, har jag haft hjälp av Tommy Södergren och Allan Möller från Sällskapet Länkarna av 1948 i Göteborg.
 Jag brukar säga att planeringen av den kommande Rikskursen börjar, när det innevarande årets slutar. Och visst är det kanske så!
2019 beslutade vi att vi att om det fanns möjligheter, skulle förlägga också 2020 års kurs till Hönö sommarhem.
Men så kom pandemin och Rikskursen måste ställas in.
 Vi försöker alltid göra kurserna så intressanta som möjligt, för att deltagarna ska få något bra och användbart med sig hem, som kan vara till nytta för både dem själva och deras Sällskap.
 Ämnen och kursavsnitt, som för rörelsen och Länkverksamheten framåt är alltid viktiga inslag.
 Under de senaste aderton åren har sådana som baserar sig på förbundets ”Gula Boken” eller andra kompendier i olika ämnen, varit självklara på kurserna.
 Det finns ämnen som återkommer, därför att de är så viktiga för oss, men förnyelse som gagnar vår verksamhet måste få förekomma.
 I år hade vi möjligheter och förmånen att hos oss ha föreläsarna Kai Knudsen, docent och överläkare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, Alex Breeze från Droginformation.nu och Steve Ottoson och Morgan Karlsson från Nordhemskliniken i Göteborg och föreningen ”Beroendevårdens framtid” som alla hade viktiga inslag att bjuda på.
 Under de år jag arbetat med kurserna har deltagarantalet varierat och kursutvärderingarna har gett besked om att kvalitén varit god.
 Numera har vi begränsat antalet deltagare och det finns flera skäl till det.
Vi vill t.ex. ha deltagare, som kan göra något för sina Sällskap då de kommer hem från kurserna.
 Vid den första Rikskursen som jag svarade för, var vi cirka 35 deltagare. Antalet ökade sedan kraftigt och så i år var vi av olika skäl, inte minst Sällskapens ekonomi, 29 deltagare - ett bra antal, för att få en så bra kurs som möjligt.
 Det är intressant att som kursansvarig konstatera att många Sällskap, förstår att det är viktigt att delta i kurserna.
 Vi behöver fler som arbetar och hjälper till på alla plan inom Sällskapen. Medhjälpare behövs inom informationsverksamhet och med att ta emot hjälpsökande.
 Nya och yngre krafter behövs också för att ta vid i styrelserna och i andra uppdrag och på andra förtroendeposter, när de som nu sköter dessa, av olika skäl inte kan fortsätta längre.
I år deltog också många medlemmar från de sällskap som anslutit sig till förbundet under 2018.
 Sista dagen på kurserna lämnar alla deltagare en skriftlig kursutvärdering, som ger klara besked om kursinslagens värde.
 Årets betyg blev 4,36 för själva kursavsnitten och 4,6 för trivseldelen, allt räknat på en 5-gradig skala.
 Efter en kurs som den här, arbetar vi nu vi på hur vi skall utforma Rikskurs 2022.
 Varje kurs är en ny utmaning.
 Allt kan tyvärr inte komma med, då det inte finns vare sig tid eller pengar.
Till förbundsordförande Bernt Thörnqvist, alla föreläsare och inte att förglömma personalen på Hönö - vill jag framföra ett stort tack för gott samarbete.
 Slutligen, tack till Er som kom till Rikskursen 2021, deltog med intresse och skapade mycket god atmosfär, kamratanda och trivsel, som bidrog till att göra kursen bra.
 Det kändes som alltid litet vemodigt att skiljas från Er.
 Men - vi ses kanske på nästa års Rikskurs.
 

Ingemar Rosén
Kursansvarig