VI MÅSTE FRÅGA OSS VARFÖR VI DRICKER

KRÖNIKA av
SARAH BRITZ
GP 1 feb. 2009

ATT FÖRBJUDA RÖKNINGEN VAR INGA PROBLEM.
Ett blygsamt mummel, av protester hördes men sedan stod de snällt på trottoaren.
För rökning är ju farligt det vet vi ju.

Dessutom lider andra människor av rökningens biverkningar.
Eftersom det är samma sak med spriten så tycker jag att vi förbjuder även den!

Ha, ha. En sådan utopi. För processade druvor är livets goda.
Nästan lika nyttigt som olivolja kan man luras till att tro.
Vi vill ha det, och EU ser till att det är både billigt och lättillgängligt.

Vi dricker fult och vi dricker fint, champagne eller renat, till maten eller för att fyllna till.
Och det är inte så att vi inte känner till följderna.

40 000 BARN LEVER I DAG I SVERIGE
i beroendeställning till en förälder som väljer flaskan i stället för barnet.

Tio procent av befolkningen är alkoholister.

Miljoner människor lider.

Ändå försvarar vi vår konsumtion. För ingen jävel ska väl bry sig om mitt högst privata
sätt att fira fredagsmys, slappna av på lördagskvällen, ta ett glas vin på afterwork eller
några glas rött till söndagsmiddagen.
I det nordiska bondesamhället drack man inte av sociala skäl. En norsk etnolog menar att det
inte bara var socialt accepterat utan även av en social nödvändighet att dricka. Den som inte
drack skämde ut värden, för att vara på den säkra sidan drack gästerna lite extra.

Så nu står vi här med den ena foten i bondesamhället och med den andra klacken nedborrad i en
romantiserad bild av det vinsippande, kontinentala avslappnade, varma, sociala kulturen som
verkar lite roligare än vår egen. För att sedan fyllna till på lördag.

FÅ AV OSS KAN ERKÄNNA ATT DET ÄR JUST FYLLAN
vi vill åt, det är bara plånboken som avgör om det är på fina viner eller ren sprit.
Det är ett självbedrägeri.

Så länge vi sitter och sippar på våra klassmarkörer och lurar oss själva kommer kostnaden för
sjukvården öka. Fler kommer att dö på vägarna, ta livet av sig, slåss hemma eller på gatorna
när alkoholen suddar ut impulskontrollen och spär på aggressiviteten.

Vi är duktiga på att skuldbelägga alkoholister,
för de tappar ju kontrollen – det gör ju inte vi andra!

Vi som bara dricker vin för att det är gott, när det egentligen är berusningen av tre glas
vin vi vill åt. Som öppnar ett lådvin för att få ned pulsen. Unna sig. För att vi är värda det.
För att vädret är tråkigt, någon är dum eller någon är glad.

DISKUSSIONEN OM ALKOHOLENS PLATS
i vår sociala samvaro och kultur bör inte handla om hur mycket vi dricker.
Och det kommer inte att komma några förbud, tro mig. När Systembolaget stängde på lördagar
1982 var det den sista sucken av restriktiv alkoholpolitik vi såg.
Bolaget fick öppna igen 2001, lådvin blev en lysande affärsidé  1996 och den fria importen från
EU blev grädden på moset.

Nej vi måste fråga oss varför vi dricker. Öppet, modigt och utan att skämmas.
Utan att romantisera.
Då först går det att hitta alternativ till det behov alkoholen fyller.

Om vi vill, vill säga.
Tycker vi att det är viktigt?