.
Återblickar på den svenska Länkrörelsen
INLEDNING
Men - de kraxande olyckskorparna fick fel.
Svensk Länkrörelse, en folkrörelse ”uppvuxen ur den svenska myllan”, skulle visa stark och få en stor betydelse för såväl enskilda människor, som samhället i stort.
Då svensk Länkrörelse fyllde 50 år gjordes försök till att skriva en fullständig historik, något som inte lät sig göras, då hel del underlag av olika anledningar kommit bort under årens lopp.
Riksförbundet sammanställde emellertid ett häfte med namnet ”Fem decennier med Svensk Länkrörelse”, som speglar viktiga historiska händelser inom rörelsen och i samhället under de femtio år som då hade gått.
Det finns en mängd sakliga fakta, nedtecknade av personer, som var med, inte bara då det första Sällskapet Länkarna bildades, utan också i det arbete som under flera år, redan på 1930-talet, föregick bildandet.
Detta finns också beskrivet i RIKSLÄNKARNAS häfte ”Så bildades Sällskapen Länkarna”
På de följande sidorna återger vi något av vad som hittills hänt under de år som förflutit sedan starten 1945.
1940-talet.
Det såddes ett frö
Långt in på1900-talet var de flesta inte medvetna om att alkoholism är en sjukdom. Vård i samband med alkoholism var helt främmande.
Den behandlades följaktligen inte som en sådan.
De flesta menade att alkoholism, var ett socialt beteende präglad av dålig karaktär. De som drabbades värst togs omhand av samhället och sattes in på alkoholistanstalter.
Resultatet blev stora fiaskon. En förbättring uteblev.
Då, som nu, klarade man givetvis nykterheten då man var inlåst, men väl ute igen fortsatte missbruket, ofta i accelererande grad.
De som på den här tiden handla missbruksärendena var de då befintliga nykterhetsnämnderna. I de här nämnderna fanns emellertid handläggare som insåg problemet och att något annat måste till.
En av dem var nykterhetsinspektören i Stockholm, Axel Sällqvist, själv nykterist. Han funderade mycket på hur man bättre skulle kunna hjälpa missbrukarna.
Redan under andra hälften av 1930-talet var han, ovetande om att liknande idéer fanns på andra håll i världen, inne på idén om hjälptill självhjälp - något nästan revolutionerande.
Han insåg också, att de som skulle kunna hjälpa alkoholisterna. måste ha verklig insikt i vad alkoholism är. hur den verkar och själva ha erfarenhet av den.
I samarbete med bl.a. rektor Rickard Fris provade man därför denna idé på Nora Herrgård i Danderyd, utanför Stockholm.
Arbetet gav bra resultat och Sällqvist ansåg tiden mogen att bilda en förening, som skulle bestå av uteslutande alkoholister, som skulle hjälpa varandra att komma ifrån sitt missbruk.
1950-talet.
En folkrörelse växer fram
Sällskapet Länkarna möttes i sin början av mycket stor skepsis.
En sammanslutning av nyktra alkoholister kunde väl inte vara något att tro eller satsa på.
Lyckligtvis fick ”de kraxande olyckskorparna fel”.
Idén visade sig hållbar och framgångsrik. Redan i början av 1946, hade Sällskapet över 100 medlemmar. Härav förstår vi också att behovet av denna förening var stort.
Länkidén spreds också snart över hela landet. 1947 startades Sällskap i Borås och Jönköping och året därefter i Göteborg.
1950-talet blev ett decennium av uppmärksamhet och expansion för Länkrörelsen.
1953 beslutade man att driva en landsomfattande utställning kallad ”Flaskan och Narren”. Den väckte mycket stor uppmärksamhet och såväl utställningen som hela Länkrörelsen rekommenderades i ett upprop av personer utanför rörelsen.
Bland dessa kan vi nämna politikerna Tage Erlander, Gunnar Hedlund, Jarl Hjalmarsson, Gunnar Sträng och många andra.
Klart är att dessa politiker insåg värdet av Länkrörelsen och att den var en samhällsresurs att räkna med, något som tyvärr kan konstateras att dagens politiker tycks glömt eller inte vill låtsas vid.
Länkrörelsen växte nu snabbt och fick kanske också något av växtvärk.
Frågor av organisatorisk art uppstod och under detta decennium bildades riksorganisationerna Sällskapen Länkarnas Riksförbund och Länkens Kamratförbund. De Sällskap som inte anslöt sig till dessa organisationer kvarstod som Fria Sällskapen Länkarna.
I slutet av 1950-talet hade rörelsen, som vi betraktar som en folkrörelse, med en folkrörelses alla karaktäristiska drag, vuxit sig stark och Sällskap fanns på över 120 orter i landet.
1960-talet.
Kvinnlig alkoholism ett tecken i tiden
Det kvinnliga missbruket av alkohol och andra droger har på senare åren uppmärksammats allt mer.
Men - redan tidigt på 1960-talet var den dolda kvinnliga alkoholismen i en oroväckande utveckling och uppmärksammades av Länkrörelsen, som försökte göra myndigheter och sjukvård medvetna om detta allvarliga problem.
Redan på den här tiden talade vi om t.ex. riskerna av alkoholbruk under graviditeten.
Länkrörelsen fick under detta årtionde de första kvinnorna i sina led och också den första kvinnliga ordföranden i ett Sällskap, Sällskapet Länkarna i Sandviken.
1970-talet.
Alkoholism känner inga gränser
Alkoholism är en sjukdom, som inte känner några gränser. Överallt i världen, där alkoholhaltiga drycker förekommer, finns denna sjukdom.
I mitten av 1970-talet besökte några enskilda Länkar Japan och fick kontakt med den japanska organisationen ANSA, som arbetar för alkoholister på ungefär samma sätt som Sällskapen Länkarna.
Senare besökte ”japanska Länkar” Sverige. Kontakterna utökades så småningom till flera organisationer ute i Europa och en europeisk samverkansorganisation bildades senare (1991).
1980-talet.
SoL fick aldrig en ärlig chans
1982 fick vi en ny socialtjänstlag, en lag till vilken Länkrörelsen samtyckte.
Ett nytt synsätt var upphovet till denna lag, som ersatte nykterhetsvårdslagen från 50-talets mitt och som i sin tur hade ersatt den gamla alkoholistlagen.
Den nya lagen gav rätt till bistånd av olika former, utan tvång och tog hänsyn till människans integritet. Den erbjöd också åtgärder i förebyggande syfte och ett utökat kontaktnät med föreningslivet, där Länkrörelsen blev ett viktigt alternativ och komplement.
Men 1988 kom lagen om utökat LVM, (Lag om vård av missbrukare i vissa fall) med hårdare tag och förlängda vårdtider.
Lagen uppmuntrade också kommunala och sociala verksamheter att sälja ifrån sig ansvaret till i många fall personer och behandlingshem som prioriterade vinstintressena framför klientens framtid.
Nu genomfördes den största privatiseringen genom tiderna av behandlingsverksamheten inom missbruksvården. Detta ledde inte till några bra resultat - tvärtom.
Länkrörelsen hade varnat för detta - men få lyssnade
Vi fick uppleva en återgång till mera tvång och ökade kostnader för samhället, något som inte gagnade den frivilliga sociala sektorn och framför allt inte Länkrörelsen och dess arbete..
1990-talet.
Rikslänkarna tar nya tag trots svångrem och strypsnara
Med 90-talet kom efterkrigstidens värsta ekonomiska kris och i dess kölvatten en hårdhänt social nedskärning.
För Länkrörelsen innebar det att svåra tider, blev än svårare.
Svångremmens sista hål var redan utnyttjat, som en följd av de negativa konsekvenserna av ”århundradets skattereform” med breddad moms, höjda skatter och hyreshöjningar. Utlovad kompensation uteblev och våra anslag från stat och landsting minskade i realvärde.
När så den ekonomiska krisen ledde till ytterligare sänkta anslag, var svångremmen förbrukad och strypsnarans repögla drogs obarmhärtigt åt.
För de flesta Sällskap innebar det kännbara ingrepp i verksamheten och flera tvingades t.o.m. lämna bra och ändamålsenliga lokaler och fick flytta ner i källarlokaler på de samhällets bakgårdar, där Länkrörelsen en gång startade 50 år tidigare.
Många väl fungerande Sällskap tvingades helt lägga ner sin verksamhet. Tragiskt eftersom ingen kommun egentligen kan vara utan ett bra Länksällskap.
När Länkrörelsen 50-årsjubererade, tvingades den arbeta i hård motvind och iskall snålblåst. Men - tron på Länkidén visade sig bära även i svåra tider.
Under 90-talet, försökte dessutom oblyga kommuner att öva utpressning mot Länkrörelsen, genom att villkora anslagen till verksamheter som är oförenliga med vår Länkideologi.
Varje sådant försök måste självfallet avvisas.
Vi måste nu med allt större kraft visa att Rikslänkarna och de Sällskap som hör till vår organisation, är en samhällsresurs att räkna med.
Utan att ge avkall på våra grundläggande idéer tog Rikslänkarna nya tag och nya initiativ.
Genom stadgeändringar öppnade vi officiellt dörrarna också för ”den nya tidens drogmissbrukare”, något som inte bara gav oss nya medlemmar, utan också nya kunskaper.
Samarbetet med läkare och forskare utvidgades.
Nytt kognitivt material, som gjorde det lättare att förstå våra grundläggande idéer, togs fram
Krafter inom rörelsen, som egentligen funnits länge, fick utveckla nytt och tidsanpassat utbildnings-, kurs- och informationsmaterial. Vi utbildade egna lärarkrafter.
Vi har redan passerat början på det tredje decenniet av 2000-talet.
Rikslänkarna har tagit sig an det på ett offensivt sätt.
”Skärmutställningen Länk 2010” presenterades för första gången den i januari år 2010. Den visar givetvis på dagens problem med alkohol och andra droger, men framför allt på hur man genom Riksförbundets Sällskap kan komma från ett missbruk, tillbaka till ett liv med kvalitet och meningsfull sysselsättning och tillvaro.
Den består av 8 skärmar i 4-färgstryck, vilket, på ett attraktivt sätt, lockar alla som passerar den att stanna upp och ta en närmare titt.
Utställningen finns i två exemplar hos vart och ett av Riksförbundets fem Distrikt och dessutom i ett stort antal exemplar ute hos Sällskapen.
Genom Sällskapens försorg ställs utställningen ut på mellan 300 - 500 olika utställningslokaler över hela Sverige. Utställningen kompletteras löpande för att vara i takt med vad som händer inom Riksförbundet och på missbruksområdet. Den kommer under 10-årsperioder fram till år 2030 att ständigt uppdateras.
Utställningen har också kompletterats med roll-ups, som är lätta att ställa upp också på små ytor.
Våra infornmationspärmar har ersatts av DVD-skivor för att passa in i dagens informationsteknik. De är i första hand avsedda för utbildning av våra informatörer och för att sedan användas av dessa i arbetet på fältet. De senaste skivorna behandlar aktuella problem så som ”Barn, ungdom, alkohol & droger” och ”Sex, våld & alkohol”.
Skivirna kommer allt eftersom att finnas digitalt att ladda ner.
Vårt senaste arbetsmaterial, är byggt på kognitiva metoder.
Den heter ”Alkoholism och annat beroende, behandlingsbara sjukdomar”, men kallas i dagligt tal ”Gula Boken”. Den har blivit ett komplement som gör det lättare att förstå och tillgodogöra sig våra grundläggande idéer.
Boken används i motivationsgrupper och studiet av denna stärker på ett högst påtagligt sätt hjälpsökande att uppnå nykterhet och drogfrihet och hjälper redan etablerade medlemmar att behålla en sådan.
Men - vi måste också göra den stora allmänheten uppmärksam på vår verksamhet och på de problem som finns i samhället vad avser alkohol och andra droger.
För detta ändamål har vi producerat en mängd folders.Bland dessa kan nämnas ”Stoppa langningen”, ”Katastrofen rattfylleri”, ”Vad gör Ditt barn ikväll”, ”Nätdroger” m.fl.
Genom våra egna erfarenheter har vi en mycket god grund att stå på när det gäller att hjälpa andra.
Men - det räcker emellertid inte alltid och därför är utbildning i olika former en viktig del i verksamheten. Vid de årliga Rikskurserna, utbildas ett stort antal informatörer och medlemmar i för verksamheten viktiga ämnen.
Internationellt samarbete
Sällskap inom Länkarnas Riksförbund har sedan 1960-talet haft samverkan med organisationer liknanden vår egen.
Dåvarande Sällskapet Länkarna Stockholm/Mariedal hade tidigt kontakter med självhjälpsorganisationer i bl.a. Japan (ANSA, All Nippon Sobriety Association) och Kreuzbund i Tyskland.
1988 inbjöds Länkar från detta Sällskap till ANSA:s kongress i Hiroshima.
Denna kongress samlade inte mindre än 6000 deltagare.
Här hölls också det "första Al-lympiska mötet" där man enades om att försöka bilda en internationell organisation.
Riksförbundet, Kreuzbund och ANSA kontaktade de likasinnade organisationer de kände och efterhörde intresset av att bilda en internationell organisation och i augusti 1991 samlades då självhjälpsorganisationer från bl.a. Sverige, Tyskland, Polen, Frankrike och Japan på Hönö och man bildade Sobriety International.
Tyvärr höll sammanslutningen inte utan lades ner.
2004 bildades istället EMNA (European Mutual Help Network for Alcohol Related Problems) med bl.a. Kreuzbund och Riksförbundet som initiativtagare.
Denna organisation som 2021 består av 14 organisationer från 10 länder, fungerar bra och EMNA är medlemmar i bl.a. Eurocare.