25 år med Vi Länkar

 
 I maj 2022 blev det tjugofem (25) år sedan jag tillträdde som redaktör, för att sedan någon månad senare också ta över som ansvarig utgivare för Vi Länkar.                      
 Anledningen var matt min företrädare Sven-Erik Johansson, blev sjuk och jag skulle, som det hette ta över tills vidare helt på ideell basis.               
  Tidigare var det så att Förbundet alltid haft anställda, avlönade redaktörer och ansvariga utgivare och vi hade också särskilda redaktionslokaler, den senaste i Göteborg.       
 Detta “tills vidare”, blev för mig långvarigt eftersom det gäller ännu idag.                                                                                              
 Man kan kanske fråga sig varför och också varför det blev just jag som tog över sysslorna och ansvaret för vår tidning.                                          
 Skälen var kanske flera, men i första hand blev det så för att jag arbetade så nära vår dåvarande redaktör och följde honom i hans arbete och dessutom redan då medverkat med nära hundratalet olika inslag.
 När jag tog över, sa jag att det inte skulle innebära några större förändringar, men så blev det inte.        
 Förändringarna har dock enligt redaktionen och Förbundet och inte minst läsarna varit av positiv art.                         
 Redan nummer 6/1997 bytte utseende. Då kom det första numret som hade omslag i fyrfärgstryck.       
 Anledningen var att fotot till omslaget var sådant att “vårt dåvarande tryckeri”, bjöd på fyrfärgstrycket, utan att jag visste det förrän tidningen kom ut.                      
 Detta väckte stor positiv uppmärksamhet och uppskattning hos alla läsare, varför jag fick förbundsstyrelsens godkännande att fortsättningsvis göra tidningen med omslagssidan i färg               .
När jag började gjordes tidningen helt “för hand” d v s det var principen “klippa och klistra” som gällde. Det innebar en både drygt och omfattande arbete på redaktionen och tryckeriet.  Redaktionen ja. Ni skulle sett vårt köksbord, vid vilket jag ofta arbetade. 
 Så det såg ut! 
 Vill Du veta mera - fråga min fru. 
 Jag funderad över vad jag kunde göra och undersökte då vilka möjligheter som fanns för att förenkla och rationalisera arbetet.          
”Ett bra dataprogram, vore grejor”, tänkte jag och efter att ha sökt ett tag anskaffades ett enkelt sådant och i samråd med tryckeriet och där främst min närmaste medarbetare där, Gunilla Lindgren, började en ny era i arbetet.                 
 Tack vare datoriseringen vann vi inte bara tid, utan underlagen till tryckeriet blev bättre. 
 Texterna behövde inte längre skrivas om på tryckeriet, då textfiler kunde sändas med e-post. 
 Foton som sändes in kunde nu skannas in istället för som tidigare kopieras i kopieringsmaskin med allt vad det innebar av tidsödande arbete med förstoringar och förminskningar.              
 Idag använder vi, praktiskt taget, uteslutande, digitala bilder, som sänds till tryckeriet med de övriga underlagen.        
 Man kan nu kanske tycka att allt förenklats så till den grad att arbetet skulle bli mycket lätt.
 Nej så är det inte, nu finns i stället tid för att bearbeta alla underlag på ett bättre sätt, något som då tar sin tid i anspråk.                     
 Det första enkla desktop-programmet som användes, Pressworks, byttes senare till ett som heter PageMaker och numera arbetar jag med ett som heter Adobe InDesign ett program som f.ö. trängt undan flera andra och som nu används i allt större omfattning inom tryckeribranschen.              
 På tryckeriet använder man sig av InDesign efter att under många år haft ett annat program.                 
 Här har man också hela tiden använt sig av Mac-datorer. 
 Själv arbetade jag med PC, men sedan många år tillbaka använder också jag Mac-datorer i första hand beroende på att det utvecklats program för denna dator som bäst passar arbetet med en tidning eller trycksaker över huvud taget.  
 Min uppgift som redaktör och ansvarig utgivare gäller fortfarande tills vidare och det är ett arbete som jag gläds åt och tycker om, inte minst mot att jag och Förbundet fått många rosor för tidningen både vad avser layout och innehåll.                   
   Tidningen har också blivit “bredare”.        
 Med det menar jag att vi praktiskt taget alltid har inslag från hela Sverige, liksom många faktaartiklar, skrivna av läkare, forskare etc.
 2020/21 har det varit litet svårare p.g.a. den rådande pandemin.               
 Men - för att göra en bra tidning behövs  bra  medarbetare och - det har jag.                                        
 På tryckeriet är det många som i olika steg ”hjälper till att göra tidningen”.                    
 Jag skall inte redogöra för dessa nu. De har beskrivits i tidningen tidigare och kan kanske göras igen, vid ett annat tillfälle.               
 Min närmaste partner på tryckeriet har under alla år, fram till 2015,  varit Gunilla Lindgren och det var hon som gjorde den slutliga brytningen av tidningen och gjorde den klar för tryck.       
 Vi har hade ett mycket nära samarbete och jag vågar påstå att vi visste båda hur den andre tänkte och vad vi ville med vårt arbete.    
 Gunilla har givetvis under åren också lärt mig mycket, givit många tips och satt ”touch” på Vi Länkar.
 Hon lärde mig också att allt inte behöver vara ”så fyrkantigt”.
 Tryckeribranschen har också utvecklats under de här tjugofyra åren. Inte minst har maskinerna utvecklats.
 Utan att nämna någon nu, så finns det faktiskt de som man snart kan räkna till stående medarbetare som ständigt medverkar i tidningen.                 
 Omslagssidan är ju den som skall locka de som ser tidningen att ta upp den och att titta inuti den. 
,Jag lovar - det är inte helt lätt att hitta en bra omslagsbild. 
 Att gå ut och leta efter en, är nästan hopplöst.                   
 Men - vi har lyckats fånga många bra bilder under åren och det beror på att några av oss ständigt har kamerorna eller mobiltelefoner med bra kameror med oss - och så plötsligt finns motivet där. 
 Under flera år har John Allan Kvarnström bistått med många fina omslagsbilder. 
 Andra som hjälpt till med omslagsbilder är Peter von Rothstein och Terje Boqvist.        
 Vår förbundsordförande får ofta agera ”bollplank” då det gäller ledarna i tidningen.       Tidningen skall ju också spegla förbundets inställning till och ställningstagande i samhällsdebatten och i alkohol- och drogpolitiska frågor.                     
 Mitt arbete som redaktör har givetvis också givit mig möjligheter att i större utsträckning än andra komma i kontakt med Sällskap och enskilda medlemmar runt om i landet, något som tillfört mig många nya erfarenheter, som jag förhoppningsvis också lärt mig mycket av.           
 Min företrädare sa en gång:  
“att vara ansvarig för och att göra en tidning för en ideell organisation, är ett sätt att leva”.
 I det kan jag bara instämma. 
 Det är något man måste tycka om, tycka är roligt.             
 Jag lever i stor utsträckning för och med Vi Länkar, därför att jag tycker om arbetet med tidningen.      
Men trots detta ¨går inte allt på räls".                                                                                   
 Ibland tryter underlagen och visst kan det någon gång också kännas litet motigt (fast inte ofta), men det har alltid ordnat sig.    
 Tidningen fylls och kommer ut.                  
 Sedan 2016, har jag en ny samarbetspartner på tryckeriets prepressavdelning, Veronica Larsson, sedan Gunilla pensionerat sig.
 Vi har också hittat mycket bra former för arbetet.              
 Till sist vill jag framföra ett tack till alla de som medverkat i tidningen under de tjugofem år som gått.
 Fortsätt med det och vi skall göra en bra tidning tillsammans.

Ingemar Rosén
Redaktör

 

Gamla Hagalund - en samhällshistoria
 
 Det finns ett uttryck som säger: ”Vår historia är nyckeln till vår framtid”
 Och visst är det så. Det gäller för länkrörelsen men också för många andra organisationer och föreningar.
 Historien speglar också något annat mycket viktigt! Man får aldrig glömma var man kommer ifrån.
 I Solna finns en förening med namnet ”Gamla Hagalunds Vänner”, nedan kallad GHV. .
 Föreningens syfte är att värna gamla Hagalunds minne och ge gamla hagalun-dare och andra intresserade möjlighet att träffas under avspända former några gånger om året.
 Föreningen har funnits sedan 1995, men var vilande 1997 - 2000.
 Man  gjorde en nystart 2001 och därefter har föreningens medlemsantal vuxit kraftigt. 
 I närheten av Solnasällskapet finns flera andra föreningar bl.a. bostadsrättsföreningar som flera gånger om året håller sina möten i Sällskapets lokaler.
 Genom en av dessa föreningar har vi kommit i kontakt med Ralph Kjulin som också är medlem i ”Gamla Hagalunds Vänner”.
Ralph har alltid talat mycket om GHV och väckt våra medlemmars intresse för föreningen och dess verksamhet.
 Mot den bakgrunden fick ett antal Solnalänkar möjlighet att besöka GHV i deras lokaler på Banvaktsgatan 18 i Solna.
 I lokalerna finns mängder av foton från ett svunnet Hagalund, tavlor av konstnären Erik ”Kulan” Wennberg och inte minst en modell i skala 1:200 av Gamla Hagalund gjord av modellbyggaren Kent Fernström.
 Då vi var där fick vi se, inte bara en modell av Gamla Hagalund utan också en av gamla Klarakvarteren i Stockholm. Den senare kommer att vara utställd för allmänheten i föreningens lokaler  med start under våren 2022.
 Kent har också en modell av Hagalund i mitten av 1930-talet utställd på  Solna hembygdsmuseum på Charlottenburgs gård i Solna.
 För oss Solnalänkar som deltog i ”träffen” med GHV  blev dagen en verklig upplevelse.
Tack för att vi fick komma och ta del av ett stycke intressant historia
 

Ingemar Rosén
Sällskapet Länkarna 
Solna

BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN GAMLA HAGALUND

BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN "GAMLA KLARAKVARTEREN"

Kongresshallen i Hamm Kongresshallen i Hamm

Kreuzbund 125 år
  Allt som oftast talas det om självhjälpsorganisationers ålder.
Jag menar att det spelar mindre roll hur gamla de är, det viktiga är vilket arbete de gör och det resultat de når.
 Trots detta vågar jag påstå att Kreuzbund, vår systerorganisation i Tyskland torde vara bland  de äldsta då de i år firade sitt 125-årsjubileum.
 Det firades i Hamm i Tyskland där organisationen har sitt huvudsäte.
 Till jubileet var vår förbundsordförande Bernt Thörnqvist och  undertecknad inbjudna att närvara. Jubileumsdagarna var 21 och 22 maj och vi anlände till Hamm den 20:e efter en lång resa med flyg och tåg. Den här dagen träffade vi bl. a. förbundsordförandena från  Kreuzbund och från Tactus i Holland, Andrea Stollfuss och Anne-Marie  Leuten.
 För mig var de ”gamla bekanta", för Bernt, skulle det visa sig, nya och intressanta människor.
Vi träffade också Kreuzbunds VD Heinz-Josef  Janssen.
 På kvällen åt vi middag med dem och med en del andra personer från Kreuzbund.
Det blev ingen sen kväll så det var skönt att dra sig tillbaka till nattvila efter en lång resdag.
 På lördagen efter frukost bar det så i väg till kongresshallen i Maximilian Park, där ca. 400 kongressdeltagare samlats.
Vissa restriktioner rådde ännu i Tyskland efter Covidpandemin. så för att komma in gällde det att man hade vaccinationsbevis och munskydd.
Väl inne träffade vi för mig ytterligare bekanta, som jag presenterade för Bernt och som visade sig kunna vara viktiga kontakter för framtiden.
 Kl. 10.00 kunde så Andrea Stollfuss hälsa alla välkomna och förklara kongressen för öppnad.
 Härefter började en intressant dag under kongressens tema "FRIHET".
 Det första inslaget var en föreläsning under kongresstemat ”Frihet börjar där beroendet slutar” av professor Wilma Funke från Median Klinik i Wied.
Mycket intressant och hon framförde sitt budskap på ett språk som alla kunde förstå, ocksåde som inte var så bevandrade i tyska språket.
 Efter detta hälsningstalade de utländska gästerna.
 Först ut var Anne-Marie Leuten och sedan kom undertecknad till tals.
I talet berättades bl.a.  om Riksförbundets och Kreuzbunds samarbete allt sedan 1960-talet och våra gemensamma strävanden i bildandet av en europeisk samverkansorganisation, som resulterat i bildandet av EMNA.
Härefter rapporterade ”Stern Drivers” en motorcykelavdelning inom Kreuzbund om sina aktivitet och resultat, också detta mycket intressant.
Nu var det dags för lunch.
Klockan 14.00 började så arbetet inom de modererande arbetsgrupperna.
Det var fyra grupper som behandlade olika ämnen under temat FRIHET enligt följande.   
Gr. 1: Vad är frihet?
Gr. 2: Respektera och främja andras frihet.
Gr. 3: Övervinna missbruk. Frihet i partnerskapet.
Gr. 4: Fri från missbruk: tro, hopp och kärlek.
Arbetet inom grupperna pågick under två timmar.
 Min tanke hade varit att Bernt och jag skulle kunnat gå runt i alla grupperna och lyssna, men
man trodde att det skulle kunna vara störande, så vi fick välja en grupp. Vi valde grupp 4.
Det blev också intressanta timmar med inlägg från medlemmar som blivit nyktra  genom behandling/Kreuzbund eller direkt genom Kreuzbund.
Allt påminde om våra ”Gula Boken-möten”.
Intressant som sagts men nu var det dags för kaffe och tårtbuffé.
Efter det följde en utvärdering av arbetsgrupperna
Då detta var klart följde en välbehövlig paus där Bernt, Anne-Marie Leuten och jag kunde ta en promenad i den intilliggande parken .
 Klockan 18.00 samlades alla åter till en galabuffé, där god mat serverades som sedan följdes av  uppträdande av  komikern Thomas Glup.
Också han talade ett språk som trots alla ordvrängningar var ganska lätt att förstå.
Så var dagen till ända och Anne-Marie skjutsade oss tillbaka till hotellet,
Här slutade tyvärr vårt besök p g a ändringar i vårt flyg, så vi missade den påvliga mässan och kongressens avslutande, men vi har fått rapporter från detta.
Avslutningsvis vill jag påstå att allt var värdefullt inte minst för Bernt och hans framtida kontakter och arbete.
 

Ingemar Rosén
Vi Länkar

Hönöcupen i Biljard
 Hönöcupen i biljard är en tradition. 
 I år spelades den för 28:e gången
 Den här cupen spelades en gång mellan sällskapen Länkarna i Mariedal och Länkarna av 1948 i Göteborg.
Men -  så försvann Mariedal och ”stockholmstraditionen” övertogs av Sällskapet Länkarna i Solna,
som har många ”Mariedalare” bland sina medlemmar. 
 Solnalänkarna är i stort sett det enda Sällskapet som samlat de medlemmar som stod sällskapslösa då Mariedal försvann. Konstigt kan man kanske tycka, men så är det. 
 På det här sättet kom också många biljardspelande medlemmar från Mariedal till Solnasällskapet.
Den stora pokalen om vilken man spelar fick fortsatt följa med i tävlingen. 
Nåväl -  varje år i augusti samlas kombattanterna på sommarhemmet på Hönö som ägs av
Sällskapet Länkarna av 1948 i Göteborg.
I år samlades man den 13 augusti. Tre av solnaspelarna hade dock stannat på Hönö efter Rikskursen som varit veckan innan.
Efter en god kamp avgick Solnasällskapet med segern.
 Det blev ett par trevliga dagar på Hönö och nu ser man fram emot en ny drabbning nästa år.
 
Ingemar Rosén
Vi länkar

Rikskursen 2022
Se separat reportage under fliken "Rikskurser > Rikskurs 2022.