Läsvärt UR VI LÄNKAR


Vem gör så här?
   Nu har det hänt!
 Vi har haft inbrott i vårta före-ningslokaler i Västervik.
 Man undrar vem som gjort det.
 Visserligen tror vi oss veta vem det är och vi har försökt att polisanmäla det hela, men tyvärr finns det andra brott som måste prioriteras och det kan vi väl ha en viss förståelse för.
 Vi känner till att man många gånger skyller sådana här brott på missbrukare, men sägas ska att det  också bland denna kategori män-niskor finns en heder.
 Personer inom rörelsen som talat med många missbrukare på många olika platser i landet,  har alltid fått veta också av missbrukare som ”behöver” göra sådana här brott för att financiera sitt missbruk att:
”hos Länkarna bryter man sig inte in! De hjälper ju sådana som oss - om vi vill”.
 MEN - det finns väl ingen regel  utan undantag, vilket vi har goda grunder att befara.
 Tråkigt är det i alla fall, i synnerhet som det stulna är gåvor som vi fått under åren.
 Man lämnade TV och TV-spel, darttavla och pilar, och tog bara prydnadsföremål som ansågs värdefulla.
 Det här känns inte bra, då också inredningen förstörts och vem vågar vara ensam på lokalen när man inte vet om man plötsligt övermannas av tjuvar eller andra gangsters.
 

För 
Sällskapet Länkarna
Västervik
Bernt Thörnqvist
Lennart Carlsson
Ingemar Rosén

Solnalänkar på Strängnäs marknad
  Strängnäs marknad är ett evenemang i Strängnäs som hålls årligen den andra helgen i oktober. Marknaden har funnits åtminstone sedan 1756
 Då kommer cirka 330 knallar/utställare och cirka 30 000-35 000 besökare under en dag. 
 På plats finns också Sveriges största ambulerande tivoli, Axels tivoli, som är öppet både fredag, lördag och söndag. 
 Detta tyckte några av medlemmarna i Solnasällskapet lät både intressant och spånnande och for ner till Strängnäs på stora maknadsdagen som inträffar på lördagen.
 I år den
 Marknaden arrangeras av IK Viljan Strängnäs.
 Här ser Ni några bilder, från vår marknadsutflykt.
 
Foto:
Elsmarie & Roy Jarflod
Sällskapet Länkarna
Solna

Med Kävlingelänkarna till Kivik
 Så var det åter dags för en utflykt tillsammans med kamraterna i Kävlingesällskapet.
 Den här gången bar det av till Kiviks musteri.
 En mycket intressant anläggning, värdx ett besök.
 

 


Text. bild:
Siv Persson
Sällskapet Länkarna
Kävlinge

Trevlig resa till Tornedalen
   Undertecknad med make, åkte en bussresa med en förening till Tornedalen.
  Det blev nästan fulla bussen, trots att det ösregnade denna lördagsmorgon.
 Efter att arrangören, Norrbottens Astma- och Allergiförening, hade hälsat oss välkomna i bussen, så talade hon om att hon kollat att det enligt prognosen skulle vara bättre väder i Tornedalen och det var det.
 Det var mulet och grått, men inget regn.
 När vi anlände till Kukkolaforsen så möttes vi av en guide som berättade intressant om byn, fisket med mera. Han talade om att det var ca 100 gårdar i byn och i 82 av dem var det finska fruar. De var ofta driftiga och det var mycket aktiviteter i bygden, men i minst en gård hade man finsk tid, inte svensk, d v s 1 timme före svensk tid.
 Jag frågade om man kunde bo i Kukkola utan att kunna språket meänkieli och han svarade att det kunde man nog, men det skulle vara svårt att få jobb, för ca 60 % av kunderna kom från Finland.
  När det gällde fisket, berättade han att varje år auktioneras de fångstgropar som finns i älven ut.
 Det var gropar som bildats bland stenarna och de kunde vara 4 meter djupa och det fanns 11 gropar i svenskt vatten och 6 på den finska sidan.
 Fisken stannade och vilade i dessa gropar och det kunde vara massor fisk i en grop.  Alla gropar hade ett speciellt namn och det gällde att veta var den grop fanns som man bjöd på. Den dyraste kunde gå på ca 30 000 kr, men man tog upp totalt ca 40 ton fisk.
 Vem som helst kan bjuda, men som sagt, man skulle hitta dem själv och bygga bryggan ut dit själv och sen när man skulle håva upp fisk från gropen, skulle det ske försiktigt.
 Stötte man mot en sten så stack fisken därifrån. Man hade något talesätt som jag inte kommer ihåg exakt hur det löd, men det gick ut på att älven bjöd tillbaka med råge, bara man hade rätt kunskap.
 Det såldes rökt sik där för 60-80 kr /st, beroende på storleken, och snart var det slut med fisket och alla bryggor skulle tas in till land. Byn stod för virket till bryggorna, men bygga och riva fick man göra själv.
 Bastuakademin fanns också där och man hade 15 olika bastur där, vedeldad, eluppvärmd, för 1 person och upp till 50 personer (byabastun).
 Efter att vi fikat och handlat där, så åkte vi till Persula Lantbruk, en bit ovanför Kukkola efter Torneälven.
 Det var kravodlat och de hade ca 180 mjölkkor, kalvar m. m. Han hade allt automatiserat så han kunde driva det helt ensam om så behövdes. Och så odlade man ryps - en sorts raps - som man gjorde olja av och sålde.
 Man torkade rypsen i en silo och sen pressade man ut oljan och det som blev kvar blandades med kraftfoder till korna.
 Det var mycket näringsrikt och han såg fram mot att kunna ersätta kraftfodret helt med restprodukten av rypsoljan.  Det gick åt ca 40 ton kraftfoder om året.
 Efter de trevliga besöken, åkte vi till IKEA, men de flesta vet hur det är med besökt där, så det tänker jag inte skriva om. Kl. 20 på kvällen var vi hemma, nöjda med dagen och med det vi handlat.


Monica Isaksson
Sällskapet Länkarna
Piteå

Rikslänkarnas rollups.